Lågmält om skymd kvinnokamp
En ung kvinna av halvt judisk börd som bor i USA upptäcker efter sin fars död att hennes mor har ett förflutet i Tyskland under andra världskriget. Hon går in för att ta reda på hela den historien, där en viktig knutpunkt är Rosenstrasse i Berlin.
Regi och manus: Margarethe von Trotta. Foto: Franz Rath. Musik: Loek Dikker. I rollerna: Katja Riemann, Maria Schrader, Martin Feifel, Jürgen Vogel, Jutta Lampe, Doris Schade, Lena Stolze m fl.
Margarethe von Trotta skildrar en ganska okänd episod under andra världskriget i ett flerskiktsperspektiv. Det börjar i nutid där såren fortfarande inte är läkta, där förtvivlan och förlust fortfarande är dagligt närvarande och förmedlas vidare genom generationerna.
Så förlyttas vi tillbaka till 1943 då Fabian Israel Fischer interneras i den före detta judiska hjälporganisationens lokaler på Rosenstrasse i Berlin. Hans fru Lena Fischer försöker få reda på vad som hänt honom och upptäcker att utanför huset på Rosenstrasse står en mängd kvinnor och väntar. Väntar på besked. Väntar på sina män som de misstänker finns någonstans där inne.
Dag efter dag står de där, från början som enskilda och desperata. Någon form av samhörighet i ödet växer fram efterhand. Samlingen med damer som kräver sina män tillbaka börjar bli ett problem för den nazistiska maktapparaten.
von Trotta berättar lågmält men intensivt. Vi får se händelserna genom flera av de inblandades ögon. Just genom att hon avstår från filmmediets många möjligheter till känslomanipulation och sentimentalitetsförhöjande trick kommer vi dem verkligt nära.
Det är den grå vardagen under en totalitär regim vi får möta. Ett liv kringskuret av godtyckliga och vanvettiga regler och lagar, Ett liv söndertrasat av en rädsla som tränger igenom överallt. Ett liv där det är en seger över förtrycket att lyckas överleva ytterligare en dag.
Filmen Kvinnorna på Rosenstrasse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar